Jaha då var den allra sista träningsdagen snart över...Om jag ska vara helt ärlig känns det riktigt jäkla surt... Skulle helt klart kunnat hålla på såhär väldigt mkt längre till! Det här var verkligen för mig, jag har aldrig känt mig mer som mig själv än under de här fyra veckorna, men det visste jag ju redan från första början. Dock hade jag nog inte fattat hur mkt jag saknat att hålla igång! Hur skönt det var att ha nån som pressade en att göra sitt yttersta! Nån som förstår sig på hur just jag fungerar.
Dagens träningspass var en sammanfattning av de gångna veckornas tortyr, dock i ett mardrömmstempo! Idag hade tränarna verkligen bestämt sig för att plåga oss!^^ Men jag måste säga att det gick bättre än någonsin med bara ett fåtal undantag. De yogaställnigar som i början av träningsperioden var helt omöjliga gick nu som smort! Att se sig själv göra framsteg så snabbt är en helt otrolig känsla. Det får en att tro att så mkt mer är möjligt! (för att inte låta allt för klychig...^^)
"Oh I don't know why I was so afraid all the time
I used to carry the weight of the world
And now all I wanna do is spread my wings and fly..."
Idag tog jag, efter träningen en mkt efterlängtad springtur som gick över all förväntan! Det finns inget som får en att känna sig så fri! Sen kan jag säga att skillnaden på dagens springrunda och den vi avverkade för 4 veckor sedan är väldigt stor! Numera springer jag 5 varv runt den berömda grusplanen kontra 2 varv för 4 veckor sedan. Bara den lilla biten känns som en jättevinst!
Jag kanske var orolig innan jag for hit, men detta visade sig bli en av de bästa saker jag någonsin gjort för mig själv! Alltså, a job very well done kan man väl konstatera!^^
Men nu är det över för den här gången och jag hoppas bara att jag får komma tillbaka igen! Så snart det går! Men det känns så sorgligt! Jag vill inte lämna denna "bubbla", denna perfekta egna värld. Jag känner mig lite som en "fd. addict" som ska släppas ut från "rehab" för första gången... Jag vill tro att jag har självdissiplinen och styrkan i mig att fullfölja det här! Men då och då hinner ju verkligheten ifatt oss alla... och den är inte alldeles enkel ibland.
"Time, where did you go?
Why did you leave me here alone?
Wait, don't go so fast
I'm missing the moments as they pass
Now I've looked in the mirror and the worlds getting clearer
So wait for me this time"
One last thing before I go to bed...
I love this place, for real!<3
"Feels like home to me, feels like I'm all the way back where I belong"
Bye, bye for today!<3
Både glad och ledsen nu. Glad för att du kommer tillbaka, men ledsen för din skull att det redan är över! Njut av det du har kvar och sen är det väl bara att hålla igång här hemma ;) kram
SvaraRadera